Jod

Kända funktioner för jod i kroppen

• Jod bidrar till normal sköldkörtelsfunktion och produktion av sköldkörtelhormoner

• Jod bidrar till normal kognitiv funktion.

• Jod bidrar till nervsystemets normala funktion.

• Jod bidrar till normal energiomsättning.

• Jod bidrar till att bibehålla normal hud.

Vad är jod?

Jod är ett mineral, ett viktigt spårämne som vi behöver få i oss via kosten. Mineralet finns i alla celler och är nödvändigt för att kroppen ska fungera optimalt. Cirka 75–80 procent av allt jod finns i sköldkörteln. Cirka 10 procent finns i huden och 7 procent i skelettet. Övrigt jod finns i bland annat musklerna, bröstkörtlarna, äggstockarna, prostatan och nervsystemet.

Den viktigaste uppgiften för jod är som nyckelkomponent tillsammans med tyrosin i sköldkörtelhormonerna som reglerar cellandningen. Jod är nödvändigt för att hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) ska kunna bildas.Dessa hormoner produceras i sköldkörteln (tyreoid) och reglerar ämnesomsättningen och reproduktionen.

Jod bidrar också till normal kognitiv funktion. Det behövs för att bibehålla normal hud, samt för normal funktion av energiomsättningen och nervsystemet. Mineralet behövs även för tillväxt och utveckling hos barn.

Jodbrist

Om man får i sig för lite jod så försöker kroppen behålla så mycket jod som möjligt i sköldkörteln. Vid långvarig brist går det ut över produktionen av sköldkörtelhormoner. Ämnesomsättningen blir låg vilket kan resultera i viktökning.

Man kan även uppleva trötthet, irritation, oförmågan att tänka klart, muskelsvaghet, dålig cirkulation, kalla händer och fötter, torr hud, skört hår och håravfall etc. Med tiden kan jodbrist leda till struma, förstoring av sköldkörteln.

Jodbrist hos gravida kan ge fostret utvecklingsstörningar i hjärnan och resten av nervsystemet. Hypotyreos (underfunktion av sköldkörteln) kan utvecklas som följd av lågt jodintag under längre tid, men den vanligaste orsaken till hypotyreos är autoimmun sjukdom som ofta är ärftlig.

Förr var struma ett vanligt hälsoproblem i Sverige, men på 1930-talet började man jodberika hushållssaltet vilket minskade problemet markant. Jodbrist är inte längre vanligt. Riskgrupper för lågt jodintag idag är veganer och de som inte använder jodberikat salt eller inkluderar andra jodrika källor i kosten.

För högt intag av jod

Att få i sig överdrivet mycket jod är inte heller bra. Även ett för högt intag av kan påverka sköldkörtelns funktion och leda till rubbad balans av sköldkörtelshormoner. Symtom på toxiska intag av jod kan till exempel vara hudutslag, andningsbesvär, metallsmak i munnen och att man tappar vikt.

Vid hypertyreos (överaktiv sköldkörtel) är även här den vanligaste orsaken autoimmun sjukdom som drabbar sköldkörteln. Ett extremt högt intag av jod kan dock inducera hypertyreos.