Kanelens popularitet genom tiderna är inte svår att förstå. Smaken och doften är mycket tilltalande och uppskattad i de flesta hushåll, men kryddan är så mycket mer än så. Örten äger nämligen en rad hälsosamma egenskaper som kan vara värdefulla att veta, samtidigt gäller det att välja rätt sorts kanel för att inte få i sig för mycket kumarin.
Kanel är en av få kryddor som kommer från barken av ett träd. Meterlånga sidoskott tas från trädet och så skalas barken av. Barkstyckena skjuts sedan in i varandra och får därefter ligga i värme och torka. Det gör att smak och arom blir ännu finare och färgen förändras från ljusgul till den mörkbruna färg som vi förknippar med kanel. Kryddan innehåller en rad aktiva ämnen som inkluderar kanelaldehyd, kanelsyra, kumarin, procyanidiner, eugenol, quercetin, kaempferol och katekin, samt garvämnen, kalcium, fibrer, järn, flavanoler, mangan och flera potenta antioxidanter.
Kanel som traditionell läkeväxt
Kanelen har genom tiderna använts traditionellt vid en lång rad åkommor. Förr kunde man till och med köpa kanel på apoteket för dess antibakteriella, antiinflammatoriska och svampdödande egenskaper (1). Några av de mest kända användningsområdena av örten är vid halsbränna, sura uppstötningar, rapningar, väderspänningar, orolig mage och dålig matsmältning (2). Kanelen har även länge varit känd för att balansera blodsockret (3). Det är också en läkeväxt som traditionellt använts för att lindra irritation och depression, samt för att stödja kognitiva funktioner som minne, fokus och uppmärksamhet (4). Moderna studier indikerar att kanel skulle kunna vara ett bra hjälpmedel vid svampöverväxt som candida (5).
Kumarin i kanel
När det kommer till kanel så ska man dock vara uppmärksammad på innehållet av kumarin. Det är ett ämne som kan vara skadligt för levern och njurarna om det intas i stora mängder under en längre tid. Vissa personer är mer känsliga än andra och har man redan problem med lever eller njurar så ska man vara extra försiktig och lika så barn. Kumarin kan även förstärka effekten av antiinflammatoriska läkemedel, blodtrycksmediciner och diabetesmediciner.
Rekommendationerna är därmed att vuxna bör begränsa sin konsumtion av kanel till ungefär en tesked per dag och barn till ungefär en halv tesked per dag för att undvika risk för leverskador (6). Dessa rekommendationer gäller för kassiakanel (Cinnamomum cassia) som är den kanelsort som är vanligast i Sverige. Den kallas även ”kökskanel” och köper du en burk i affären där det bara står kanel, så kan du vara rättså säker på det är denna sort den innehåller.
Ett mycket bättre val är Ceylonkanel (Cinnamomum zeylanicum) som innehåller betydligt mindre kumarin än kassiakanel. Studier har visat att kassiaskanel innehåller i genomsnitt någonstans mellan 2 700 till 3 540 milligram kumarin per kilo, medan motsvarande siffror för ceylonkanel är 10,4 till 26,1 milligram (7). Det är alltså stor skillnad på kanel och kanel. Ceylonkanelen är den du vill välja för att kunna njuta av den fantastiska smaken utan att behöva oroa dig för kumarinet. Ceylonkanel kallas även för ”äkta kanel” och upplevs ofta som mildare och sötare med citrustoner.
/Mikaela
