Örtlexikon

Förteckning över våra vanligaste medicinalväxter och deras användningsområden Detta lilla örtlexikon är en kortfattad introduktion till det fascinerande apotek som döljer sig i naturen omkring oss.

Te på medicinalväxter tillreds vanligen genom så kallad infusion. Det betyder att man häller en kopp - ca 1½-2 dl - kokande vatten över växtdelarna som sedan får dra i 10-20 minuter varefter teet är färdigt att drickas varmt eller kallt. Vill du pigga upp smaken så tillsätt gärna ett par, tre droppar pepparmyntsolja i den färdiga drycken.

Tillagandet av örtteer har alltid varit ett väsentligt inslag inom naturmedicinen som idag, av ett växande antal läkare över hela världen, betraktas som ett betydelsefullt förebyggande komplement till den konventionella skolmedicinen. Tänk på att man aldrig skall vare sig underskatta eller överskatta örtmedicinernas styrka. Känner du dig osäker kan det vara tryggt att veta, att flera av de teer som beskrivs här finns att köpa färdigförpackade inom hälsokosten.

Så här använder du våra vanligaste medicinalväxter

Acerola (Malpighia punicifolia) Sin beska smak till trots är Acerolabäret en mycket uppskattad C-vitaminkälla, oftast i form av färskpressad juice. Outspädd acerolajuice innehåller i genomsnitt 3.400 mg C-vitamin per 100g vilket kan jämföras med t ex apelsinjuice som innehåller ca 50mg C-vitamin per 100g juice. Vild acerola finns i Västindien och Puerto Rico, odlad förekommer den i Sydamerika och Florida. Acerola är också rik på mineraler som fosfor, kalium, kalk och magnesium. 10ml acerolajuice i en mugg het äppeljuice, eller i en kopp örtte, är ett bra sätt att bekämpa en annalkande förkylning.

Agnus castus (Vitex agnus castus) används för att stabilisera den kvinnliga och manliga reproduktionsförmågan, för fertilitet, vid pms, pubertet, PCOS, för prostatan.

Anis (Pimpinella anisum L.) Vild anis växer i länderna kring Ö. Medelhavet, odlad anis förekommer i de flesta länder med varmt klimat. Inom örtmedicinen används anisfrö vid hosta, bronkit, astma, aptitlöshet och lindrig mag-tarmkatarr. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk frö och låt stå i ca 20 min. Silas och dricks varmt efter varje måltid.

Angelika eller Kvanne (Angelica archangelia L.) Högväxt ört som spridit sig från bl a Nordkalotten och Island till snart sagt hela Europa. Angelika motverkar gasbildning, verkar desinficerande i tarmen och är även urindrivande. Koka upp 1 tsk torkad angelikarot - eller samma mängd frö - i en kopp vatten, sila och drick 1-3 ggr per dag.

Arnika (Arnica montana L.) Arnika, som också kallas hästfibbla och slåttergubbe, är vanlig i Europas bergs- och ängstrakter men förekommer endast sparsamt i Sverige. Ett avkok på blommorna används för omslag vid inflammationer, muskel- och senbristningar samt även till kalla omslag för hemorrojder. Häll 60 cl kokande vatten över 2 msk blommor, sila och fukta kompresser eller omslag. Samma lösning kan även användas för munsköljningar.

Ashwagandha (Withania somnifera) kallas även bl.a "Indisk ginseng" och fungerar som en adaptogen som balanserar oss vid vitt skilda symptom som trötthet eller stress. Används även för immunförsvaret vid sjukdom, PMS, för lust, vid ångest och depression, vid tvångssyndrom, för förbättrad inlärningsförmåga, sänka kolesterol, anti-inflammatorisk, balansera sköldkörteln(använd ej vid överaktiv sköldkörtel), uppblåst mage, torr hud och hudsprickor.

Astragalus (Astragalus membranaceus) används i traditionell kinesisk medicin vid sjukdomar som angriper immunförsvaret, men även vid lindrigare sjukdomar som förkylningar och inflammationer. Milt urindrivande.

Backtimjan (Thymus serphyllum L.) Backtimjan är tämligen allmän i hela landet och blommar under högsommaren då örten skördas och torkas. Vid akut och kronisk luftrörskatarr, kikhosta, influensa och andra luftvägsinfektioner används backtimjan i te eller som gurgelvatten. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk torkad backtimjan, sila och drick varmt 2-3 ggr per dag eller låt drycken kallna och gurgla samt skölj munhålan 2 ggr per dag.

Basilika (Ocimum basilicum L.) Basilika är ursprungligen en indisk växt som via Asien spridit sig till Egypten och Sydeuropa. Den odlas också allmänt som kryddört i Sverige. Basilika-te stimulerar aptiten, underlättar matsmältningen och verkar milt urindrivande. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk krossad basilika, sila och drick varmt 1 gg per dag.

Björkblad (Betula pendula) Björken, ett av våra vanligaste lövträd, förekommer i praktiskt taget hela landet. Dess blad är njurstimulerande samt urin- och svettdrivande och kan även ge lindring vid reumatiska åkommor. Samla och torka de späda bladen i maj-juni. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk blad. Låt dra i ca 5 min, sila och drick varmt 1-3 ggr per dag.

Blodrot (Potentilla erecta (L.) Räusch) Blodrot förekommer allmänt i hela landet och skördas och torkas vid blomningen i juni-augusti, just då roten är som mest rik på verksamma substanser. Blodroten används såväl utvärtes, för gurgling och penslingar vid halskatarr, som invärtes vid akut mag-tarmkatarr. Koka 1-3 msk hackad rot 15 min. i 1/2 liter vatten. Drick en kopp mellan måltiderna, vid behov flera gånger om dagen.

Blåbär (Vaccinium myrtillus L.) Blåbärsriset blommar på försommaren, och då plockas med fördel de blad som sedan torkas och, liksom torkade blåbär, används i hemmets örtapotek. Växten är ett effektivt naturmedel mot matsmältningsstörningar och diarreér. Enklast är att vid behov tugga på torkade blåbär, men man gör också lätt ett stillande te genom att hälla en kopp kokande vatten över 1-2 tsk blåbärsblad. Sila och drick varmt 1-2 ggr per dag.

Brännässla (Urrica dioica L.) Den vanliga brännässlan innehåller som bekant rikligt med järn, vitaminer och mineraler vilket gör den värdefull även som livsmedel. Inom naturmedicinen används den bl a vid reumatiska besvär och gikt samt vid blödningar och blodbrist. Av den torkade örten kokas 1 msk ca 5 minuter i en kopp vatten, silas och dricks 2-3 ggr per dag.

Citronmeliss (Melissa officinalis L.) Citronmeliss är inhemsk i Sydeuropa och lätt och tacksam att odla i Sverige, där den har en ökande användning i matlagningen. Vid feber, förkylning och huvudvärk ger en kopp välsmakande te på citronmeliss lindring. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk blad, sila och drick 2-3 ggr per dag. De färska bladen kan även användas i sårkompresser för att förhindra infektion.

Daggkåpa (Alchemilla vulgaris L. (sensu lato)) Daggkåpans vackert flikiga blad är en vanlig syn i Sverige och Nordeuropa. Många plockar den under försommarens blomning för att ha som ett friskt inslag i salladen. Hela växten, särskilt roten, har en sammandragande och blodstillande verkan, t ex vid rikliga menstruationer. Gör ett avkok på 2 tsk av bladen - eller 1 tsk av roten - per kopp vatten, sila och drick varmt 2-3 ggr per dag. Pröva gärna samma avkok i omslag och för munsköljningar.

Dill (Anethum graveolens) Dill odlas i de flesta trädgårdar men förekomer även förvildad, såväl i Nordamerika som i Nordeuropa. Inom naturmedicinen används dillfrö som vätskedrivande medel samt för att stimulera aptiten och underlätta matsmältningen. Många föredrar att tugga på fröerna, andra gör ett te genom att hälla 1 kkp kokande vatten över 1 tsk krossat dillfrö, sila och drick 1 kopp per dag vid behov.

Djävulsklo (Harpagophyrum procumbens (Burch.) DC) I södra och sydvästra Afrika, i Kalaharis savannområden, växer djävulsklo som anses lindra reumatiska besvär, åldersdiabetes och andra ämnesomsättningsbesvär. Den verksamma substansen är ett smärtstillande bitterämne som också stimulerar produktionen av matsmältningsvätskor. Häll 3 dl kokande vatten över 1 tsk djävulsklo, låt dra i 8 timmar i rumstemperatur. Sila och drick 3 ggr per dag i samband med måltid.

Dong Quai (Angelica Sinensis) kallas även "Kvinnlig ginseng" för att den anses stabilisera menstrutionscykeln och har använts i Kina, Japan och Korea i tusentals år. Används även vid PMS och i övergångsåldern och vid högt blodtryck.

En (Juniperus communis L.) Enbuskens aromatiska bär skall plockas när de är fullmogna och helst soltorka på luftig plats. Sedan kan de användas som naturmedicin eller i matlagningen där redan ett litet antal krossade bär ger god smak åt t ex viltsåser och marinader. 1 msk torkade och krossade enbär som fått dra 10 min i 2 koppar kokande vatten ger en urindrivande dryck som också främjar matsmältningen och stimulerar aptiten. Drick en kopp morgon och kväll. Utvärtes kan ett enbärsavkok ge god hjälp vid t ex skabb och revorm.

Fläder (Sambucus nigra L.) I Sverige förekommer fläder såväl vild som odlad, från Skåne till Värmland och Uppland. De ljust gulvita fläderblommorna, som plockas i sin tidiga blomning, verkar svettdrivande vid infektioner, förkylningar och andra åkommor där svettning anses påskynda läkningen. Häll en kopp kokande vatten över 2 msk fläderblommor, låt stå i 10 min, sila och drick varmt 1-2 koppar flera ggr per dag, gärna i samband med ett varmbad. OBS! Förväxla inte med druvfläder, som har rosa/röda fläderblommor och frukter, som inte skall användas.

Fänkål (Foeniculum vulgare Mill) I de flesta tempererade klimat är fänkål en vildväxande ört som uppskattas såväl i matlagningen som i medicinska sammanhang. Fänkålsfrö används bl a för att stimulera mjölkbildningen hos ammande mödrar, som slemlösande medel vid bronkit, astma och kikhosta samt som ett milt verkande medel för barn med kolik eller dålig matsmältning. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk fröer, låt stå ca 15 min, sila och drick vid behov en kopp flera gånger dagligen.

Ginkgo (Ginkgo biloba) Det asiatiska tempelträdet ginko är en av världens äldsta medicinalväxter och i Kina och Japan lär finnas exemplar som är mer än 2000 år gamla. Ur trädet utvinns ett extrakt som är kärlvidgande, ökar blodcirkulationen och ingår i traditionellt använda naturmedel som, i likhet med bl a ginseng, anses öka prestationsförmågan och förbättra minnet.

Gotu Kola (Centella asiatica) har använts i Kina, Indonesien och Indien för att läka sår, hudbristningar, för mental skärpa och hudproblem som psoriasis. Har även använts vid ångest, insomningsproblem, ledvärk, utmattning, astma, magsår och åderbråck.

Gullgentiana (Gentiana lutea L.) I Sydeuropas bergstrakter är gullgentiana vildväxande men i Sverige förekommer den endast odlad. Gentianaroten lindrar vid magbesvär, verkar stärkande vid febertillstånd och stimulerar även aptiten. 1/2 - 1 tsk gentianarot kokas i en kopp vatten som silas och dricks varmt 1-2 ggr per dag.

Gullris (Solidago virguarea L.) Gullris är den enda arten av Solidago som är inhemsk i hela Europa. Den blommar under högsommaren och förhösten då dess blad och toppar skördas och torkas för att bli örtmedicin. Gullris verkar urindrivande, inflammationshämmande, sammandragande och kramplösande. Rekommenderas bl a vid kikhosta. Häll en kopp kokande vatten över 1 msk torkade örtdelar, sila och drick varmt 3 ggr per dag.

Gullviva (Primula veris L.) Gullvivans plym ses vaja under försommaren i praktiskt taget hela Sverige, utom i nordligaste Norrland. Gullvivans rot är slemlösande, hostbefrämjande och milt urindrivande och används bl a vid kronisk bronkit samt vid kronisk förstoppning. Koka 2 tsk per kopp vatten i 10 min, sila och drick varmt morgon och kväll.

Gåsört (Potentilla anserina L.) Gåsörten kan påträffas i praktiskt taget hela Sverige samt i Europa, Nordasien och Nordamerika. Under högsommarens blomningstid skördas örten och torkas för att senare lindra vid kramptillstånd som smärtsam menstruation, gastrit, kolit, kolik samt kramp i nedre magmunnen. 1 msk kokas upp i en kopp vatten som får stå i 10 minuter innan det silas och dricks varmt, morgon och kväll. Utvändigt kan samma lösning användas för sköljningar av mun och svalg.

Hallonblad fungerar avslappnande och sammandragande på livmodern, och används för god mjölkproduktion vid amning.

Hagtorn (Crataegus oxyacantha L.) Hagtorn är en trivsam häckväxt som är ganska allmänt förekommande från Skåne till Uppland. De för örtmedicinen väsentliga substanserna utvinns ur växtens blommor och bär. De lindrar framför allt vid angina pektoris, högt blodtryck samt orolig hjärtverksamhet varvid behandlingen bör pågå under lång tid för att ge önskat resultat. Doseringen är 1-2 tsk hagtornsblommor per kopp varmt vatten som får stå och dra i ca 20 min. silas och dricks varmt 2-3 ggr per dag.

Hibiskus (Hibiskus sabdariffa L.) Backafalls berömda malvor är en avlägsen förvildad släkting till denna exotiska växt som odlas i bl a Sudan, Thailand, Mexico och Kina. Te på dess blommor är syrligt och uppfriskande men också milt laxerande samt lenande när luftvägarnas slemhinnor är irriterade. Häll en kopp sjudande vatten över 1 tsk torkade blommor, låt dra i 5-10 min. och drick varmt eller kallt, gärna flera ggr per dag.

Hjärtstilla (Leonurus cardiaca L.) Hjärtstilla är en kransblommig ört vars röda blommor kan ses ända upp till södra Norrland. Förr i tiden var det inte ovanligt att den odlades för att användas mot bl a hjärtsmärtor och nervöst hjärta, mild överfunktion av sköldkörteln samt för att påskynda långsamma förlossningar. Hjärtstillans smak är stark bitter och ofta används t ex jordreva och citronmeliss för att göra lösningen mer smakfull. Häll 60 cl kokande vatten över 1 tsk vardera av hjärtstilla, jordreva och citronmeliss, sila och drick koppvis vid behov.

Humle (Humulus lupulus L.) Humle är egentligen en sällsynt växt i Sverige men enstaka förvildade bestånd förekommer från Skåne till södra Norrland. Inom örtmedicinen används särskilt växtens kottar till ett bittermedel som är milt lugnande och sömngivande och dessutom verksamt mot dålig aptit. Låt 2-3 msk humlekottar stå i en kopp kallt vatten i några timmar. Sila sedan och drick vätskan kall före måltid för att stimulera matlusten. Den lugnande effekten uppnås när kottar och vatten får ett snabbt uppkok och den silade drycken intas varm, strax före sänggåendet.

Hästhovsört (Tussilago farfara L.) I april och maj lyser det gult av nyutslagen hästhovsört vid dikeskanterna runt om i landet. Senare utvecklas örtens blad, som är ett utmärkt naturläkemedel vid sjukdomar i luftvägarna, som hosta, heshet och luftrörskatarr, samt vid dålig aptit, mag-tarmkatarr, diarré och förstoppning. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk hästhovsblad, sila och drick varmt morgon och kväll. En gröt av färska, krossade tussilagoblad verkar svalkande och läkande på bränn- och sårskador.

Ingefära (Zingiber officinale Rosc.) Ingefära växer vild i Asiens regnskogar och odlas i många tropiska länder. Dess eftertraktade jordstam säljs färsk, torkad, konserverad, malen eller inlagd till kunder i hela världen. I medeltida matlagning var ingefära en av de viktigaste kryddorna, vars antiseptiska egenskaper ökade uppskattningen. Idag används ingefära som naturmedel vid magknip, väderspänning och syraunderskott i magen, vid inflammationer i leder och muskler samt för att förebygga åksjuka. Häll ca 150 ml kokande vatten över 1 tsk malen ingefära, sila efter 5 min. och drick 2 ggr per dag. 100 g ingefära i badvattnet ger ett aromatiskt och stärkande bad.

Isop (Hyssopus officinalis L.) Isopen odlas som krydd- och prydnadsväxt i Sverige men har sitt ursprung i Medelhavs-området där den växer vilt. Örten skördas under blomningstiden juli-september och torkas för att användas i gurgelvatten vid hosta, heshet och slem i luftrören samt till en dryck som lindrar vid matsmältningsbesvär och onormal svettning. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk torkad isop. Sila drycken och använd den som gurgelvatten vid problem med luftrören, drick den varm 2-3 ggr per dag vid matsmältnings-problem eller svettning.

Johannesört (Hypericum perforatum L.) Johannesörten uppmärksammas nu över hela världen för dess förnämliga medicinska egenskaper. I Sverige är den allmänt förekommande från Skåne till södra Norrland, och skördas under blomningstiden juni-september. Te av johannesört är verksamt vid melankoli och depressioner, klimakterieproblem samt vid migrän och sekundär anemi. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk johannesört, låt stå i 5-10 min. Sila och drick en kopp morgon och kväll. Behandlingen bör pågå under lång tid för att ge önskat resultat.

Järnört (Verbena officinalis L.) Viltväxande järnört, eller läkeverbena som den också kallas, trivs i kalk- och krithaltig jord, särskilt i torra och oländiga trakter i Sydeuropa, Asien och Amerika. Dess blad och blomställningar innehåller ämnen som verkar svettdrivande, urindrivande samt underlättar mjölkbildningen hos nyblivna mödrar. Den sammandragande effekt som kan påskynda försenad menstruation gör att järnört ej bör användas av gravida kvinnor. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk torkade eller färska örtdelar, sila och drick varmt, 1-2 ggr per dag.

Kamomill (Matricaria chamomilla L.) Kamomill är allmän i praktiskt taget hela landet. Dess blomblad innehåller en eterisk olja vars inflammationshämmande och antiseptiska effekt lindrar såväl utvändiga som invändiga åkommor. Utvärtes används den för sköljningar, omslag och aromatiska bad samt för inhalation vid katarrer i luftvägarna. Invärtes som kramplösande medel samt vid smärtsamma och oregelbundna menstruationer. Häll en kopp kokande vatten över 2 tsk kamomillblommor, sila och drick minst 3 ggr per dag. Samma recept kan även användas för utvärtes bruk.

Kardbenedikt (Cnicus benedictus L.) Kardbenedikt växer vild i Medelhavsområdet och förekommer även odlad i Sydsverige. Kardbenedikt har en antibiotisk effekt och rekommenderas vid olika katarrer samt aptitlöshet och dålig matsmältning. Häll en kopp kokande vatten över 1½-2 tsk kardbenedikt, låt dra i 5-10 min. och drick 1/2 tim. före måltid 2-3 ggr per dag.

Koriander (Coriandrum sativum L.) Sin obehagliga doft till trots fanns koriander bland de medicinalörter som rekommenderades av Hippokrates redan i det antika Grekland. Även de första munkarna hade koriander bland sina medicinalväxter, för dess effekt på matsmältningen och därmed också på humöret. Häll 150 ml kokande vatten över 1/2-1 tsk och låt dra under lock i 10-15 min. Drick flera ggr per dag mellan måltiderna.

Kronärtskocka (Cynara scolymus L.) Att njuta en nykokt kronärtskocka, med vinägrettsås eller lite rört smör, är lika nyttigt som läckert. Växten innehåller nämligen bitterämnen som är urindrivande, stärker levern och är verksamma vid gallbesvär. Därför är kronärtskocka en vanlig ingrediens i naturmedel som används vid olika åkommor som har med matsmältningen att göra.

Kvickrot (Agropyron repens (L.) P. Beauv.) Kvickrot är ett ogräs som har betydelse inom naturmedicinen. De vitaktiga rotskotten skördas på våren, torkas och skärs i små bitar som är rika på mineral, kalium, kiselsyra samt A- och B-vitamin. En dekokt på kvickrot verkar stärkande vid allehanda blåsbesvär och katarrer. 100 g rot kokas i 1 liter vatten tills detta reducerats till hälften. Låt dra i 10 min. sila och drick. Smaksätt gärna med lite pressad citron.

Kummin (Carum carvi L.) Frö av kummin ser vi kanske oftast som en brödkrydda, men som så många andra kryddörter har de även naturmedicinska egenskaper. När de färska fröerna lagras över vintern frisätts en eterisk olja som är kramplösande vid besvär i mag-tarmkanalen och gallvägarna samt vid kolik och väderspänningar, även hos små barn. Häll en kopp kokande vatten över 1 tesked frö och låt stå i ca 15 min. Sila och drick, vid behov flera gånger om dagen. Till barn kan samma beredning blandas i t ex välling.

Kyndel (Satureia hortensis, Sat. Montana) Kyndel finns av två arter, sommarkyndel och vinterkyndel, som båda används inom naturmedicinen. Bladen kan plockas under hela sommaren, eller också hela örten när den just gått i blom. Torkad bildar kyndel grunden till ett milt urindrivande te som också lindrar gasbildning och normaliserar tarmrörelserna. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk örtdelar, sila och drick 1 gg per dag vid behov. Färska kyndelblad lindrar även vid getingstick.

Lakritsrot (Dlycyrrhiza glabra L.) Den lakritsrot som används inom svensk örtmedicin har ofta växt i sydvästra Asien eller sydöstra Europa. Lakritsroten lindrar vid hosta, förkylning, heshet och bronkit och fungerar dessutom som ett milt lösande laxativ. Låt 25 gr lakritsrot koka 5 min. i 6 dl vatten, sila och drick 5-10 cl 2-3 ggr per dag, ej mer än 6 veckor.

Lavendel (Lavandula angustifolia Mill.) Lavendel härstammar från västra medelhavsområdet, men odlas allmänt i Sverige där blommor och blomstjälkar kan skördas under sommarmånaderna. De torkade örtdelarna ger ett te som är nervlugnande, lindrar vid migrän och har en gynnsam verkan på matsmältningen. Häll en kopp kokande vatten över 2 tsk lavendel, sila och drick 2-3 ggr per dag.

Libbsticka (Levisticum officinale)

I Europa växer libbstickan vild på bergssluttningar och kustremsor utefter Medelhavet. I Sverige används dess färska blad ofta i sallader och fröerna är en uppskattad krydda i soppor, bröd och osträtter. Ett te på bladen hjälper matsmältningen och underlättar upphostning av slem vid halsont, te som tillreds på roten verkar urindrivande, antiseptiskt och slemlösande. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk blad eller koka upp 1 tsk malen rot med en kopp vatten, sila och drick 2-3 ggr per dag.

Lin (Linum usitatissimum L.) Lin är en av våra äldsta kulturväxter och förekommer i Sverige både vild och odlad. Linfrö är ett milt verkande laxativ som varit känt i hundratals år. Tag en tesked linfrö 3 ggr per dag, tugga och svälj. Eller låt 2 tsk linfrö ligga i en kopp kallt vatten över natten, sila och drick. Denna dryck är också smärtlindrande och hämmar inflammationer i andningsorgan och mag-tarmkanal. OBS! Överdosering är farligt. En dagsdos lin får inte överstiga 30-50 mg krossade linfrön per dag.

Lind (Tilia cordata Mill.) I juni och juli blommar linden från Skåne och upp till Dalarna och Ångermanland. Då plockas de nyutslagna blommorna som, i form av ett värmande te, är ett effektivt svettdrivande medel vid infektioner och förkylningar. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 msk lindblommor, sila och drick varmt flera ggr per dag.

Ljung (Calluna vulgaris (L.) Hull) Liksom sina nära släktingar blåbär och mjölon är ljung en uppskattad medicinalväxt. Växten skördas vid blomningen i juli-augusti och är verksam som urindrivande och bakterie-hämmande medel vid njur- och urinvägssjukdomar, som hostmedicin samt vid gikt och reumatiska sjukdomar. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk ljung, sila och drick 1-2 ggr per dag.

Lomme (Capsella bursa-pastoris (L.) Med.) Lomme är vanlig i hela världen, men ovanlig på så sätt att plantan kan bära knoppar, blommor och frukter samtidigt. Detta är viktigt att uppmärksamma, eftersom frukterna inte skall användas. Av örten gör man ett te som är verksamt vid rikliga och smärtsamma menstruationer samt blodstillande och blodtryckssänkande. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk lommeblad, sila och drick 2-3 ggr per dag.

Luktviol (Viola odorata L.) Luktviol är i Sverige oftast odlad men förvildade bestånd finns bl a i Skåne och på Öland. Viol-roten, som skördas i september-oktober, verkar slemlösande och hostbefrämjande vid bronkit och är även urindrivande. 1-2 tsk torkad och hackad violrot per kopp kokas i 15 min. silas och dricks 2-3 ggr per dag. OBS! I större doser används luktviol öven som kräk- och avföringsmedel.

Luzern (Medicago sativa L.) Blå luzern, eller alfalfa, kom via Grekland till Europa och odlas för dess såväl medicinska som näringsmässiga förtjänster. Den innehåller hela 6% protein och är dessutom rik på fett- och vattenlösliga vitaminer, kalcium, kalium och magnesium, järn och mangan. Inom naturmedicinen är växtens betydelse för mjölkbildningen hos ammande kvinnor särskilt intressant. 1 tsk luzern per kopp kokas i 10 min. silas och dricks 2-3 ggr per dag.

Läkemalva (Althea officinalis L.) Läkemalva, eller Altea som den också kallas växer vild i SydEuropa, men förekommer även sällsynt på t ex strandängar i Sydsverige. Såväl blad som rot används inom örtmedicinens, ofta i form av ett te som är lenande och läkande vid bronkit samtidigt som det stimulerar njurarna och är milt laxerande. Låt 1-2 tsk torkade malvablad ligga i en kopp kallt vatten 1-2 timmar. Sila, värm och drick 1-2 ggr per dag. Prova även dekokten i omslag vid eksem.

Malört (Artemisia absinthium L.) Malört är en av de medicinalväxter som bör användas med viss försiktighet eftersom den kan ge skadliga biverkningar vid överdosering. Ett svagt infusionste är dock effektivt vid aptitlöshet, förstoppning, väderspänningar samt som pådrivande medel vid lever och gall-besvär. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk malört, sila och drick varmt ca 1/2 timme före varje måltid, dock under högst 3-4 veckor.

Maskros (Taraxacum officinale L.) Den livskraftiga maskrosen är egentligen så vacker och nyttig att den är väl värd att kallas solblomma, det namn den bär i Danmark. 1 msk färskpressad saft av blad och rötter verkar blodrenande, pådrivande vid leverbesvär och sjukdomar i gallblåsan samt vid matsmältnings- besvär. En kopp kokande vatten som hälls över 1-2 tsk torkade maskrosblad, silas och dricks 2-3 ggr per dag har i princip samma verkan. Maskrosen är också urindrivande, bladen mer än roten, och har även god inverkan på ämnesomsättningen.

Maté (Ilex paraguariensis A. St Hil.) Maté är en ständigt grön buskväxt som växer vild på flodbankarna i Sydamerika, t ex i Brasilien och Paraguay. Dess blad ger en dryck som har lika hög koffeinhalt som kaffe och är hungerdämpande, vilket gör den till en utmärkt inledning på en bantningskur. Dessutom är den milt vätskedrivande och motverkar huvudvärk, trötthet och nedstämdhet. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk Maté och låt dra i 5-10 min. och drick varmt eller kallt vid behov.

Mistel (Viscum album L.) Misteln är en halvparasitisk dvärgbuske som i Sverige förekommer sällsynt, bl a i Mälartrakten, ofta med äpple, lind, lönn eller hagtorn som värdväxt. Ur mistelns lövbärande kvistar utvinns ett blodtryckssänkande, hjärtstärkande och svagt urindrivande te. Låt 1-2 tsk mistel ligga i en kopp kallt vatten 1-2 timmar, sila och värm upp till dricktemperatur.

Mjölon (Arctostaphylos uva-ursi (L.) Speng.) Mjölon växer på sandig skogsmark i nästan hela landet. Örtte på blad av mjölon är antiseptiskt vid uringvägsinfektion samt urindrivande och desinficerande. Det tillreds genom att 1 msk mjölonblad kokas 30 min. i 2 kkp vatten, som silas och dricks varmt 1-2 ggr per dag i max. 4 veckor. Detta te innehåller garvämnen som kan göra känsliga personer illamående. Pröva då ett macerat, d v s att bladen istället får dra i kallt vatten innan de frånsilas. Det färdiga maceratet kan smaksättas med pepparmyntsolja. Mjölon bör ej användas av gravida kvinnor.

Mästerrot (Peucedanum ostruthium (L.) Koch) I Alperna är mästerroten vanlig, men i Sverige är den sällsynt. Dess verksamma beståndsdel är ett milt verkande bitterämne som lindrar matsmältningsbesvär genom att öka produktionen av magsafter, och luftrörskatarr med torrhosta genom att öka slemavsöndringen i luftrören.

Nypon (Rosa canina L.) Den dignande nyponbusken framstår för många som den kanske tydligaste exponenten för naturens generositet och rikedom. De C-vitaminrika frukterna skördas mogna under sommaren, torkas och rensas från sina kärnor. 1-2 tsk fruktskal som kokas upp i en kopp vatten ger en god och näringsrik dryck som förebygger både vårtrötthet och förkylningar. Drick gärna 2-3 koppar per dag!

Ortosifon (Orrosiphon stamineus Benth.) Ortosifon är en växt som ofta även kallas njurte just för sina urindrivande egenskaper. Dess blad skördas och torkas strax före blomningen då de är särskilt rika på eteriska oljor, mineral-ämnen, garvsyror samt orthosiphoningslykocid. Häll en kopp kokande vatten över 2-3 tsk Ortosifon, lägg på lock och låt dra 5-20 min. sila och drick 3-4 ggr per dag.

Pau ´d arco (Tabebuia avellanedae) används i Sydamerika i behandling mot cancer, artrit och brännsår. Används även vid influensa, herpes, candida och bakterieinfektioner.

Pepparmynta (Mentha x piperita L.) Mynta finns av ett otal olika arter och de som växer under gynnsammare betingelser är ofta avsevärt starkare än de som odlas i svenska trädgårdar. Alla innehåller dock mentol, ett anti-septikum som är både smärtstillande och kylande. Te på pepparmyntsblad rekommenderas vid kolik och inflammation i lever, gallblåsa och gall- vägar, samt vid grus eller sten i gallblåsan, förkylning och influensa. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk blad, sila och drick varmt mellan måltiderna. Ej under längre tid, för pepparmyntans effekt minskar vid tillvänjning. Och inte på kvällen eftersom pepparmyntan kan hindra sömnen.

Persiljerot (Perroselinum crispum (Mill) A.W. Hill) Perroselinum crispum är en persiljeart vars rötter är rika på A-, B- och C-vitamin samt järn, kalcium och andra mineraler. Persiljeroten stimulerar matsmältningen, är urindrivande och kan även lindra vid menstruationsbesvär. Slå en kopp sjudande vatten över 5-10 g rot, låt dra 10 min. sila och drick 2 koppar per dag.

Pumpa (Cucurbita pepo L.) Den inom svensk naturmedicin mest kända användningen av pumpa är förmodligen för att förebygga/lindra de problem som kan bli följden av förstorad prostata. I Grekland, där man äter pumpakärnor som godis, är prostatabesvär mera ovanliga än i Sverige. Pumpakärnor har traditionellt även haft en funktion som maskmedel för gravida, barn och äldre. Även då är de lika lätta att använda, det är bara att tugga på 1-2 msk kärnor 1-2 ggr per dag.

Quercetin hör egentligen till gruppen antioxidanter och flavonoider där Quercetin agerar som ett anti-histamin vid immunförsvarsrespons som allergier och med anti-inflammatorisk effekt. Även för kolesterolnivåerna och blodtrycket.

Ringblomman (Calendula officinalis L.) Med ringblommor i rabatten har man värdefull råvara till en dryck som är svett- och vätske-drivande, milt laxerande samt verksam mot spol- och springmask. Utvändigt används ringblomma i omslag för behandling av svårläkta sår, bl a bensår och liggsår, men också mot skabb och till lokalbedövande penslingar vid tandvärk. Nyutslagna blommor plockas och kronbladen torkas. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk kronblad, sila och drick 2-3 ggr per dag. För våtomslag gör ett uppkok av 1-2 msk kronblad i 30 cl vatten.

Romersk kamomill (Anthemis nobilis L.) Romersk kamomill, som blommar i maj-jumi, förekommer endast odlad i Sverige. De torkade blommorna anrättas till ett rogivande te som också lugnar oroliga magar och påskyndar dröjande menstruationer. Häll en kopp kokande vatten över 1-2 tsk torkad kamomillblomma, sila och drick 2-3 ggr per dag. Ett stärkande och blekande sköljmedel till håret får man om man kokar upp 2 msk blommor i 30 cl. vatten.

Rosenrot (Rhodiola rosea) balanserar kropp och nervsystem vid utmattning eller stress.

Rosmarin (Rosmarinus officinalis L.) Rosmarin är nära besläktad med lavendel och växer vild i länder runt Medelhavet där den använts som naturläkemedel i tusentals år. Man använder de friskt doftande bladen och de unga skotten till ett te som lugnar nerverna, stimulerar matsmältningen och förebygger huvudvärk. Te kan kokas på både färska och torkade blad. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk blad, låt dra i ca 15 min. sila och drick. Om så önskas kan drycken smaksättas med t ex citronmeliss.

Rättika (Raphanus sativus L. var.niger (Mill.)) Rättikan odlades redan i det gamla Egypten men den i Sverige oftast förekommande varianten är en utveckling av den vildväxande rättikan (R.ragphanistrum). Dess skarpt smakande rotknöl är verksam vid kroniska besvär i gallblåsa och gallväggarna, matsmältningsbesvär och förstoppning. Den används oftast som beståndsdel i örtblandningar av olika slag.

Rödklöver (Trifolium pratense) har använts för hormonell balans, infertilitet, PMS, övergångsbesvär, för prostatan och för sexuell lust. Har även använts vid hosta, astma, urindrivande, vid akne, kolesterolnivåer, eksem, gaser, halsont och förkylning.

Röd Solhatt (Echinacea purpurea, E. Angustifolia D.C.) Röd solhatt, eller purpurrudbeckia, är en relativ nykomling på våra breddgrader, men de nordamerikanska indianerna har dragit nytta av dess läkande egenskaper sedan urminnes tider.

Den röda solhattens viktigaste egenskap är att aktivera och stärka kroppens immunförsvar, och den har snabbt fått en framträdande roll som förebyggande behandling i förkylningstider. Vanligast intages den i form av en tinktur som doseras droppvis vid de första tecknen på förkylning.

Rölleka (Achillea millefolium L.) Rölleka, som väl oftast betraktas som ett ogräs, är en urgammal läkeört som trivs i de flesta klimat. Dess blommor och blad skördas just när blommorna öppnar sig, torkas och krossas. Av detta tillreds ett stärkande och aptitretande te som löser kramp vid angina pectoris, lugnar oroliga magar och dessutom verkar sammandragande på t ex hemorrojder och åderbråck. Häll en kopp kokande vatten över 2 tsk rölleka, sila och drick 2-3 ggr per dag. Man kan även tugga på blad av färsk rölleka för att lindra tandvärk.

Salvia (Salvia officinalis L.) Namnet salvia kommer av lat. Salvus som betyder sund, frisk och denna ört har i flera tusen år tillhört de viktigaste medicinalväxterna. Bladen plockas när blomknopparna börjar öppna sig, torkas och används till ett te som löser kramper i mag-tarmkanalens, stimulerar aptiten och är svetthämmande t ex efter infektionssjukdomar. Häll en kopp kokande vatten över 2 msk blad, sila och tag en matsked av beredningen flera ggr per dag. Med dosen minskad till 1 msk blad fås ett skölj/gurgelvatten som lindrar vid inflammationer i mun och svalg.

Selleri (Apium graveolens L.) Under antiken var det inte ovanligt att segerrika fältherrar vid hemkomsten bekransades med vackert flikiga selleriblad. Idag ler vi kanske åt påståendet att 'det går lika bra med selleri' , men faktum är att denna ört är en utmärkt urindrivare vid t ex urinvägsinfektion. Gör ett avkok p, 1 tsk nykrossad selleri och vatten, låt dra i 5-10 min. sila och drick.

Senna (Cassia angustifolia Vahl) Senna kommer ursprungligen från Östafrika och Jemen men odlas numera i stora kvantiteter i södra Indien. Bladen skördas under högsommarens blomning och är ett effektivt medel mot trög mage. Häll en kopp kokande vatten över 1/2-1 tsk blad, sila och drick före sänggåendet. Smaksätt gärna med en aromatisk komponent, som koriander eller ingefära. Senna rekommenderas ej vid fullständig förstoppning eller vid graviditet.

Schizandra (Schizandra chinensis) används i den kinesiska örtmedicinen som adaptogen för att balansera vid utmattning eller stress. Används även för blodcirkulation, för att skydda hjärta, lungor och kärlsystem, för ögats funktion, för koncentration och energi, skydda levern, blodtryck och sexuell lust.

Småborre (Agrimonia eupatoria L.) I Sverige får småborren ofta stå orörd vid vägkanten men vid besök i Frankrike kan man bli bjuden på ett te med utsökt arom och smak, bryggt på småborrens torkade blad. Denna dryck har även andra kvaliteter. Utvärtes är den ett välgörande, adstringerande ansiktsvatten vars antiseptiska egenskaper lindrar vid inflammation i ögats bindväv, bensår och kliande hudinflammationer. Invärtes är den en god hjälp vid lindriga magbesvär och diarréer. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk blad, sila och drick 2-3 ggr per dag. Dubbel dos blir ett välgörande gurgelvatten vid halsont.

Styvmorsviol (Viola tricolor L.) Den oansenliga styvmorsviolen förekommer i praktiskt taget hela landet med en blomningstid som sträcker sig från april till oktober Styvmorsviol används såväl invärtes som utvärtes vid framför allt eksem men även vid akne, impetigo och mjölkskorv hos barn. Häll en kopp kokande vatten över 2 tsk av den torkade örten, sila och drick morgon och kväll under minst ett par veckor. Kroniska eksem kan kräva lång behandlingstid. Denna dryck kan även lindra vid luftrörskatarr.

Svartkämpar (Plantago lanceolata L.) Svartkämpar kan man finna i praktiskt taget hela Sverige. De blommar i juni-september och skördas då för att användas utvärtes vid eksem och svårläkta sår och invärtes vid katarr i munhåla, hals och luftvägar, aptitlöshet och vid bristande produktion av magsafter. Häll en kopp kokande vatten över 1 msk, sila och drick morgon och kväll.

Sötväppling (Melilotus officinalis (L.) Pall.) Sötväpplingen är en nykomling i Sverige, en näringsrik foderväxt som kom hit i början av 1800-talet och snabbt spred sig över landet. Inom örtmedicinen används den för att stärka kroppens läkande förmåga vid åderbråck, bensår och ödem samt stärka magen och lindra väder-spänningar. De färska bladen, som plockas under högsommarens blomning, kan även användas utvärtes, i omslag och bad för värkande leder. Häll en kopp kokande vatten över en tsk av den torkade örten, sila och drick 1-2 ggr per dag.

Timjan (Thymus vulgaris L.) Under högsommaren lyser Sydeuropas steniga bergsslänter av blommande timjan, till glädje för miljontals nektartörstande bin. Timjan används inom naturmedicinen mot magbesvär och väderspåänningar och är även verksam vid hosta, bronkit, förkylning och influensa. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk av örten, sila och drick 2-3 ggr per dag.

Trampört (Polygonum aviculare L.) På havsstränder och sandiga gårdsplaner i Sverige kryper trampörten över sanden med sina smala, tunglika blad. Den anses effektiv vid ett antal olika besvär, som urinvägsinfektion, luftrörskatarr och för att bota tillfällig diarre´. 1 tsk av den torkade örten läggs i kallt vatten som värms upp till kokpunkten och sedan får dra i ca 10 min. Sila och drick en kopp 3-5 ggr per dag. Utvärtes används trampört även i lindrande bad samt i omslag för svårläkta sår.

Vallört (Symphyrum officinale L.) Vallörten tillhör de medicinalväxter som omnämns redan år 50 e.Kr. i Dioskurides' Materia Medica. I Sverige är den relativt ovanlig, men den förekommer allmänt i övriga Europa. Avkok av vallörtens rot används utvändigt till kompresser för dåligt läkande sår, bensår, blod-utgjutningar m.m. för mun och svalgsköljningar och invärtes vid diarreer. Till kompresser kokas 200 g vallörtsrot i 1/2 liter vatten ca 30 min. För sköljningar och invärtes bruk koks 2 tsk i en kopp vatten ca 15-20 min. Sila och drick eller skölj.

Vattenklöver (Menyanthes trifoliata L.) Vattenklöver förekommer allmänt i Sverige och Nordeuropa, bl a längs Norra Ishavets kuster där dess stjälkar kan höja sig en halv meter över vattenytan. ''Klöver'' kallas den för att dess stora mjuka blad sitter i grupper om tre, vilket gör att de liknar klöverblad. Bladen skördas under blomningen i maj-juni och används som allmänt stärkande medel vid t ex kronisk mag-katarr, dålig matsmältning, halsbränna samt gasbildning. Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk blad, sila och drick 1/2 timme före måltid. Vattenklöver skall ej användas vid kraftig diarreé, dysenteri eller tjocktarmsinflammation.

Vattenkrasse (Nasturtium officinale R.BR) Spridda bestånd av vildväxande vattenkrasse kan påträffas i Sydsverige där den trivs när jorden är kalkhaltig och vattnet rent och fritt rinnande. Dess färska, späda blad, blandas med de tidiga bladen av brännässla och maskros till en god och närande vårsallad som är ovanligt rik på vitamin C och järn. Under högsommaren plockas bladen och används vid trötthet och anemi samt som vätskedrivande medel. Häll en kopp vatten över 1-2 tsk hackade, färska blad, sila och drick 2-3 ggr per dag.

Vitlök (Allium sativum L.) Den mytomspunna vitlöken är otvivelaktigt en av världens äldsta odlade växter. Även om den anses vara verksam mot en hel rad åkommor, särskilt i matsmältningsapparaten, är dess viktigaste roll inom naturmedicinen att förebygga sjukdomar som åderförkalkning, högt blodtryck, parasitsjukdomar och klimakteriebesvär. Tag 1/2-1 vitlöksklyfta i samband med måltid som förebyggande medel. Akuta magbesvär lindras med ett macerat bestående av 1 stött klyfta vitlök som fått dra i 2 dl vatten i några timmar. Sila och drick ett glas 3 ggr per dag.

Vänderot (Valeriana officinalis L. (sensu latu)). Vänderot, som ofta kallas valeriana, trivs på öppen, stenig mark och är allmän i praktiskt taget hela landet. Som framgår av namnet är det roten som används inom naturmedicinen. Den är ett bra medel vid lätt och medelsvår sömnlöshet, motorisk oro och nervös hjärtklappning. Låt 2 tsk pulvriserad vänderot dra i ett glas kallt vatten i 8-10 timmar, sila och drick ett glas morgon och kväll. Du kan även tillaga ett te genom att hälla en kopp kokande vatten över 1-2 tsk rot, låta dra i 10-15 min, sila och dricka.

Åkerfräken (Equisetum arvense L.) Det efterhängsna ogräs som kallas åkerfräken är vad som återstår av de gigantiska fräken-skogar som fanns på jorden under karbontiden, för ca 250 miljoner år sedan. I medicinska sammanhang används endast växtens sterila sommarskott, de s k rävrumporna, som skördas på sensommaren, torkas och används i ett urindrivande te. Koka snabbt upp 1 tsk skott i en kopp vatten, sila och drick 2-3 ggr per dag. Utvändigt kan samma dekokt användas i bad och omslag för svårläkta sår.

Älggräs (Filipendula ulmaria L) innehåller salicylsyra liksom värktabletter och har använts vid huvudvärk, magkatarr, febersänkande, som inflammationshämmande, urindrivande.